Belgien i VM 2026 — gyllene generationens sista chans?

Belgiens kvalificering

Under fem år — 2018 till 2022 — toppade Belgien FIFA:s världsranking som det bästa landslaget i världen. Noll titlar. Den statistiken sammanfattar den belgiska fotbollens tragedi bättre än tusen ord. En generation med Kevin De Bruyne, Eden Hazard, Romelu Lukaku och Thibaut Courtois producerade bronsmedalj i VM 2018, kvartsfinal i EM 2021 och gruppspelsutgång i VM 2022 — en nedåtgående kurva som varje belgisk fan känner i magen.

Kvalificeringen till VM 2026 bekräftade att den gyllene generationen är i sin skymning. Belgien vann sin UEFA-grupp med 22 poäng på tio matcher, men fem av nio segrar kom med ett enda måls marginal. Hazard har gått i pension. Lukaku har minskat sin roll i landslaget. Courtois kämpar med skador. Det som återstår av den gyllene eran är i huvudsak en man: Kevin De Bruyne, 34 år gammal, med en kropp som bär på åratals slitage från Premier League och Champions League. Om VM 2026 inte är den gyllene generationens sista chans så är det åtminstone De Bruynes sista dans.

Tränaren Domenico Tedesco har försökt bygga en bro mellan den gamla och nya generationen, med blandade resultat. Under EM 2024 åkte Belgien ut i åttondelsfinal mot Frankrike i en match som symboliserade problemet: individuell kvalitet utan kollektiv identitet. Laget vet inte riktigt vad det är — defensivt som Italien? Offensivt som Spanien? Kontrollerande som Tyskland? — och den identitetslösheten skapar en osäkerhet som starkare lag exploaterar. Tedesco har sedan dess försökt etablera ett 4–2–3–1-system som ger De Bruyne central frihet, men resultaten har pendlat mellan briljans och medelmåttighet beroende på vilka spelare som varit tillgängliga.

Belgiens styrka under kvalet var deras förmåga att vinna obekväma matcher genom individuella insatser snarare än kollektiv dominans. De Bruyne avgjorde tre matcher med sena mål eller assist, och Lukaku bidrog med sex mål trots minskad speltid. Det är en modell som fungerar i kvalspel mot svagare motståndare men som riskerar att bryta samman i VM-slutspel, där motståndarna har den individuella kvaliteten att neutralisera enskilda spelares inflytande.

De Bruyne och den åldrande guldgenerationen

Kevin De Bruyne vid 34 år är fortfarande en av världens bästa fotbollsspelare på sin dag. Det lilla tillägget — ”på sin dag” — är avgörande. Hans förmåga att se passningar som ingen annan ser, att slå inlägg med millimeterprecision från 40 meter och att diktera matchens tempo från den kreativa mittfältsposition han gjort till sin egen är fortfarande unik i världsfotbollen. Inget annat lag i turneringen har en spelare med De Bruynes specifika kombination av vision, passningskvalitet och intelligens. Problemet är att hans kropp protesterar allt oftare och allt högljuddare.

Under säsongen 2025–26 med Manchester City har De Bruyne missat en tredjedel av matcherna på grund av muskelskador — vadproblem, ljumskbesvär och den typ av återkommande småskador som signalerar att kroppen inte återhämtar sig med samma effektivitet som tidigare. Hans speltid per match har minskat till i genomsnitt 72 minuter, och Pep Guardiola har aktivt hanterat hans belastning genom att vila honom i matcher som City kan vinna utan honom. I VM 2026 kommer De Bruyne sannolikt starta varje match men behöva bytas ut efter 60–70 minuter, och frågan är om han kan leverera sina avgörande insatser — de matcher-avgörande passningarna, de precisa frisparken — inom den begränsade tidsramen.

Romelu Lukaku förblir Belgiens historiskt bäste målskytt med över 80 landskampsmål, men hans form har dalat sedan toppåren vid Chelsea och Inter. Hans bollmottagning och rörlighet har minskat, och han förlitar sig allt mer på att få chanser serverade på silverfat snarare än att skapa dem själv genom intelligent löparbete. Ändå: Lukakus fysiska närvaro i straffområdet — 191 cm och 94 kg — gör honom till ett hot vid varje inlägg och hörna, och den dimensionen kan vara avgörande i tajta gruppmatcher där ett enda mål skiljer mellan avancemang och hemresa.

Youri Tielemans på mittfältet erbjuder en alternativ kreativ källa vid sidan av De Bruyne, och hans skott och passningar från distans kan avgöra matcher. Amadou Onana adderar den fysiska närvaro, energi och täckningsradie som De Bruyne inte längre kan bidra med, och hans utveckling under säsongen med Aston Villa har gjort honom till en av Premier Leagues mest kompletta box-to-box-mittfältare.

Den nya generationen belgiska spelare — Jérémy Doku, Loïs Openda, Arthur Vermeeren — har visat lovande glimt på klubbnivå men saknar den turneringserfarenhet som krävs för att bära ett helt lag genom ett VM. Doku vid 23 år har den fart och dribblingsförmåga som kan förändra matcher på samma sätt som Eden Hazard en gång kunde, men hans konsistens varierar enormt från match till match. Openda som central anfallare har gjort 20 mål i Bundesliga med Leipzig men har bara sju landskampsmål och har aldrig spelat i en stor turnering. Vermeeren vid 20 år representerar den långsiktiga framtiden men är för ung och oerfaren för att bära ansvar i en VM-kvartsfinal. Det är talanger som behöver tid att mogna — och VM 2026 kanske kommer ett år eller två för tidigt för att de ska kunna kompensera för veteranernas åldrande.

Grupp G — Iran, Egypten, Nya Zeeland

Grupp G ser på pappret ut som en present till Belgien, och det är den kanske — men historien visar att ”enkla” grupper har en tendens att producera överraskningar, särskilt för åldrande lag med höga förväntningar. Iran är det starkaste motståndet — ett land med en intensiv fotbollskultur, fysiska spelare och en disciplinerad spelstil som gör dem till obehagliga motståndare för alla lag oavsett ranking. Irans gruppspelsseger mot Wales i VM 2022 med 2–0 — inklusive två sena mål som visade mental styrka under press — demonstrerade att de kan leverera i turneringssammanhang. Deras trupp innehåller spelare i europeiska ligor, och Mehdi Taremi i anfallet ger dem ett individuellt hot som inte ska underskattas.

Egypten saknar Mohamed Salah, som meddelat att han inte deltar i VM 2026, och den frånvaron förändrar gruppens dynamik avsevärt. Utan Salah förlorar Egypten sin enda individuella spelare av världsklass, och truppen blir ett kollektivt projekt snarare än ett lag byggt kring en superstjärna. Det gör dem till ett lättare motstånd för Belgien men fortfarande ett lag med stolthet och defensiv organisation som kan frustrera i enskilda matcher. Nya Zeeland är gruppens klara outsider och representerar Oceaniens ensamma VM-plats — de saknar den kvalitet som krävs för att konkurrera med de andra tre lagen.

Oddsen på Belgien som gruppsegrare ligger runt 1.35, och jag anser att det är korrekt prissatt — gruppen bör inte vålla problem för ett lag med De Bruynes kvalitet, även i reducerad form. Det verkliga testet kommer i slutspelet, där Belgien sannolikt möter en grupptvåa från en starkare grupp i sextondelsfinalen. Belgiens förmåga att klara det steget — något de misslyckades med i EM 2024 — avgör om den gyllene generationen får en värdig avslutning eller ännu en smärtsam besvikelse.

Odds och realistisk värdering

Belgien prissätts med odds runt 20.00–30.00 för VM-titeln, en siffra som reflekterar en trupp i generationsväxling snarare än den dominans som FIFA-rankingtoppen en gång antydde. Min bedömning efter att ha följt det belgiska landslaget genom fyra stora turneringar: oddsen är korrekta, och jag ser inget skäl att satsa på Belgien som VM-vinnare.

Argumentet mot Belgien som titelkandidat är trefaldigt. För det första: beroendet av De Bruyne, som vid 34 år inte kan garanteras spela alla matcher på full kapacitet. Under VM 2022 begränsades De Bruyne av en skada och Belgien eliminerades i gruppspelet — en direkt konsekvens av att laget saknade en alternativ kreativ motor. Samma risk finns 2026, och den risken är inte prissatt tillräckligt aggressivt i oddsen. För det andra: den nya generationen spelare — Doku, Openda, Vermeeren — saknar den turneringserfarenhet som skiljer bra lag från mästerlag. De har aldrig spelat en VM-kvartsfinal, aldrig hanterat den press som följer av att representera en nations sista chans till en titel. Den oerfarenheten kan bli avgörande i en jämn match mot ett mer rutinerat lag.

För det tredje: Belgiens defensiva organisation har försämrats märkbart. Jan Vertonghen och Toby Alderweireld — det mittbackspar som bar laget till bronsmedalj 2018 — har gått i pension, och ersättarna har inte samma stabilitet. Under kvalet släppte Belgien in tolv mål på tio matcher, den sämsta defensiva statistiken bland alla gruppvinnare i Europa. Det är en siffra som antyder att lagets bakre linje inte tål trycket mot elitmotståndare — och i VM-slutspel avgörs de flesta matcher av defensiva misstag snarare än offensiv briljans.

Kvartsfinalodden runt 2.50–3.00 erbjuder det bästa värdet för den som vill satsa på Belgien. Laget bör ta sig igenom grupp G utan problem och har den individuella kvaliteten — framför allt De Bruyne — att slå de flesta motståndare i en enskild sextondelsfinalmatch. Semifinal kräver dock att De Bruyne håller sig frisk genom hela turneringen, att den nya generationen levererar på en nivå de ännu inte visat konsekvent i landslagströjan, och att den defensiva organisationen förbättras dramatiskt under turneringens gång. Oddsen runt 5.00–7.00 på semifinal är spekulativa och bör hanteras med den respekt som spekulativa odds förtjänar — små insatser, realistiska förväntningar.

Prognos

Belgien vinner grupp G utan dramatik — Iran och Egypten saknar den individuella kvaliteten att hota ett lag med De Bruynes geniala passningsspel — och når sextondels- eller åttondelsfinal. Kvartsfinal är det realistiska maximumet för den här truppen i den här turneringen, och det förutsätter att De Bruyne håller sig frisk genom gruppspelet och har en av sina stora turneringsinsatser i sextondelsfinalen.

Den gyllene generationens sista chans att vinna en titel? Det hoppet har bleknat med varje turnering sedan 2018 — bronsmedaljen i Ryssland var toppen, och sedan dess har kurvan pekat nedåt. VM 2026 är sannolikt epilogen snarare än klimaxen i berättelsen om Belgiens gyllene generation. Men De Bruyne med en boll vid foten, med den perfekta vikten och riktningen på en passning som ingen annan ser, kan fortfarande förändra vilken match som helst — och det gör Belgien till ett lag värt att följa, om inte för titeln så för de ögonblick av briljans som den gyllene generationen levererar en sista gång på den största scenen.

Min rekommendation för den som vill satsa på Belgien: kvartsfinalodden runt 2.50–3.00 erbjuder bäst värde. Undvik VM-vinnarodden — den reflekterar mer nostalgi och varumärkesvärde än den verkliga kapaciteten hos truppen 2026. Och om du söker en spelarspecifik marknad: De Bruyne att göra minst en assist under turneringen prissätts runt 1.50 och har substans givet att han är den spelare alla frisparkar och hörnor passerar genom. Det är den typ av enkla, faktabaserade satsning som den analytiska spelaren bör prioritera framför spekulativa titelsatsningar.

En observation som påverkar oddsbedömningen: Belgiens nummer ett-ranking under 2018–2022 var delvis en statistisk anomali driven av att de vann kvalificeringsmatcher mot svaga motståndare med stora siffror, vilket pumpade rankingpoängen. Den verkliga styrkan — mätt i turneringsresultat mot elitmotståndare — var aldrig på den nivå rankingen antydde. VM 2026 kommer avgöras av prestationer mot Europas och Sydamerikas bästa, inte mot San Marino och Cypern, och det är i den kontexten Belgiens trupp bör värderas. Oddsen runt 20.00–30.00 fångar den verkligheten bättre än FIFA-rankingen någonsin gjorde.

Det återstår att se om den gyllene generationens epilog blir en smärtsam besvikelse — ännu en kvartsfinal som slutar i tårar — eller en överraskande sista akt där De Bruynes geni bär laget längre än någon förväntat. Min instinkt säger det förra, men fotboll har en tendens att belöna de som vägrar ge upp, och De Bruyne har aldrig gett upp i hela sin karriär. Oddsen på kvartsfinal till 2.50–3.00 fångar den dubbelheten: tillräckligt kort för att vara realistiskt, tillräckligt lång för att erbjuda värde.

Den gyllene generationen tar sitt sista andetag i VM 2026. De Bruynes passningar, Dokus fart och lagets kollektiva stolthet gör dem till underhållande att följa — men inte till ett lag att satsa tungt på för titeln.